Till Gefle Dagblads kulturredaktion Att: redaktören ”Puh” Ekstrand!
Bäste, herr Ekstrand! Med anledning av Din ”avrapportering” av min nyutkomna bok ”Medan Latten kallnar” får jag framföra följande. Du har bett mig träda fram och tala om att den försupne, tunnhårige, frustrerade, lågpresterande 58-årige advokaten Steve egentligen är mitt rätta alter ego och jag bör avslöja att ”jag är advokaten som blev författare för att berätta hur illa han tycker om sig själv” och det innebär tydligen också att jag skall erkänna att jag likt Din version av Steve är ”skitotrevlig”. Om det är någon som är skitotrevlig och ett riktigt recensionsäckel och avrapporteringssvin så är det väl du, en välkänd udda kuf som verkar allmänt konstig när man läser om dig och som ser ut som du är helt trött på livet när man sig dig cykla förbi på stan men i grunden vet jag väl lika lite om dig som du vet om mig. Är du helt intelligensbefriad eller helt humorbefriad eller bara disträ när du läser min ”Puh-bok” Boken är mitt första officiella alster efter att jag skrivit dikter, sånger, berättelser sedan tidernas begynnelse. När jag sedan kostar på mig lyxen att spåna med en god vän och psykolog och sedan sätta ihop en skruvad skröna om terapi för att dels få nöjet att sätta något på print så skall du i din motbjudande maktposition spy på det initiativet och häva ut dig otidigheter så att jag får ducka på stan när jag möter folks självgoda ”vad var det jag sa”-blickar.. Vad faen liknar det. Om jag inte vill hålla på att likt en Vilhelm Moberg och skammas till döds genom att ”trappnasa” hos olika vinstlängtande förlag som kommer att sno allt eventuellt överskott av en utgivning så är det väl min ensak. Det jag har gjort är att förverkliga ett hobbyprojekt om att få chansen att dela med mig av ett litet urval av all god litteratur jag läst under åren och även dela med mig av min musiksmak med sina rötter i 60-talet. En musiksmak som anses barnslig av din konstiga recensentkollega på AB. Därefter har jag paketerat denna min önskan i en dialog mellan en girig och ganska likgiltig terapeut och en grovt karikerad men ganska snäll och oförarglig advokat på dekis som måste tillskrivas en del problem för annars behöver han ju ingen terapi. Det har jag gjort i Monty Pyton –stil med viss dialog som kunde varit hämtad från ”sex and the city”. Det har också gjort att jag tagit med en del oförargliga självbiografiska uppgifter men i grunden väldigt lite. Min far var ex sjökapten och inte bonde och jag har inte åkt världen runt på båt men hade gärna gjort det. Mitt tämligen opretansiösa amatörförsök i bokutgivningens korpserie har tydligen lett till svårt migränanfall och sura uppstötningar hos Dig-och du ville ju egentligen inte recensera skriften- och du måste uttrycka dig med ett verbalt rörelsemönster hämtad från en nackad höna. Hur seriöst och just är det. Har Du fått i uppdrag av Din arbetsgivare att döda alla litterära försök så att Du och Juggas får vara ensamma tillsammans med de andra finkulturella trångsinta trötta recensionsjoddlarna på finkulturens fångrinande parnass. Du behöver nog inte i första hand må-bra-terapi. Du kommer nog aldrig att må bra i det här livet utan du behöver väl snarast en tvångströja och möjligen måste medicinen ställas om så att Du inte förgiftar dig själv med dina sura verbala uppstötningar. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att mitt första besök i bokutgivningsdjungeln kunde leda till en sådana trista personangrepps-och spekulationsrecensioner. Det har berört mig mycket illa men samtidigt sporrat mig att fortsätta vara oberoende att ge ut vad som passar mig och inte grinollar till recensenter. Hoppas att Du blir ormbiten i sommar och får flyta omkring på en stock i Ljusnan och sedan sitta huttrande och hungrig på en kobbe din stackars spekulerande fantasifabulerande ynkrygg. Den dag som du är redo att inför öppen ridå och utan tidningsborg bakom dig träffa mig och rota runt i mina allegori- kalsonger så är jag redo.
